LIVET I TVÅ BITAR
"Livet i två bitar- vad berättar vi för våra barn?" är en teaterföreställning för alla som vill dela om identitet.
Alla som vill höra, uppmuntra eller själva berätta.
3 % av jordens befolkning är migranter idag. I Sverige har närmare 20 % av invånarna utländsk härkomst.
Vi tycker att dessa berättelser är de som på allvar kan säga något om vår tid.
Vi önskar med denna föreställning öppna upp för migranternas berättelser.
De är oerhört viktiga anser vi, då de kan bidra till att skapa ett naturligt möte mellan människor, såväl på gatan som i teatersalongen.
MEDVERKANDE
Skådespelare: Suzanna Santrac och Zeljko Santrac
Regi: Tomas Lindström
Dramaturg: Jan Mark
Scenograf: Stine Martinsen
Syftet med teaterpjäsen är både konstnärligt och socialt, att interagera och söka samtal med publiken. Teater Theatron framför pjäsen ”Livet i två bitar”. Detta är en teaterföreställning som tar upp frågeställningar kring migration, identitet och tillhörighet. Teater Theatron använder teater som verktyg tillsammans med uppföljande diskussion för att synliggöra den mångfald av livsberättelser som finns mitt ibland oss och för att motarbeta främlingsfientlighet i samhället.
Föreställningen ”Livet i två bitar” bygger på unika intervjuer just med oss medverkande skådespelare, Suzanna och Zeljko Santrac. Dessa utvecklades genom flera utforskande readings med utvalda referensgrupper, samt ett gediget dramaturgiarbete av regissören Tomas Lindström och dramaturgen Jan Mark. Föreställningen är 1,15h lång och riktar sig till publik från 14 år.
Suzanna är född i Göteborg av föräldrar som kommit till Sverige från Subotica i Serbien på 60-talet som arbetskraftsinvandrare. Suzanna har bott i Sverige under större delen av sitt liv, hon har tillägnat sig ett språk och ett sätt att föra sig som är alltigenom ”svenskt”. Föräldrarnas dröm var att skaffa kapital och återvända tillbaka till hemlandet. Zeljko kom till Lund som flykting från det forna Jugoslavien. Där hade jag utbildat mig till skådespelare, arbetat på nationella scener. Där hade jag min familj, vänner, mitt språk och min kulturella identitet. Att komma till Sverige på 1990-talet var som att komma till en främmande planet. Man blev en främling bland främlingar. Hur hälsar man? Hur tackar man?
Efter föreställningar delar vi enkel måltid med publik och i en trivsam atmosfär pågår samtal i mindre grupper som organiseras tillsammans med kommunala och regionala verksamheter, studieförbund, hyresgästföreningen, folkhögskolor och ett flertal frivilliga organisationer såsom IM, Röda Korset och Rädda barnen vilka har lokal förankring och kännedom på möjliga spelplatser. Samtalen kan komma att ledas av särskild samtalsledare, lokalt förankrade personer eller skådespelare.
Våren 2015 var Teater Theatron på turné i Serbien under en månad. Vi gjorde nio föreställningar av ”Livet i två bitar” som framfördes på serbokroatiska. Under månaden deltog vi även på teaterfestivalen 18 Trema Fest där vi vann tre priser: Guldmasken till bästa regi gick till Tomas Lindström, Silvermasken för föreställningen som helhet, samt Guldmasken till bästa skådespelerska Suzanna Santrac. ”Att spela i trakterna där våra föräldrar föddes, där vi blev introducerade in i teaterns märkliga och fascinerande värld och där vi möttes var en helt makalös upplevelse”, var en av skådespelarnas starka erfaranheter.